Min vistelse på akuten



Så här gick det till, jag, mamma och pappa var på väg hem på cykel. Mamma ser något på vägen och tror att det är en överkörd katt. Hon tvär stannar och jag hinner inte se att hon stannar så jag kör rakt in i henne och får cykel styret mitt i magen. Det gjorde så jävla ont. Jag reste mej upp och görjade gråta av smärtorna. Men jag tar ändå cykeln och går den sista biten hem. Väl hemma så börjar det göra mer ont, jag försökte tvätta bort det som fanns kvar av den utkladdade mascaran, men jag kunde inte böja mej ner i handfatet. Sen skulle jag sätta mej på toa, men jag kunde inte! Det gjorde så himla ont i magen. Pappa ringde sjukvårdsupplysningen. Dom tyckte att jag skulle komma in på akuten. Dom skickade en ambulans som kom en stund senare. När vi väntade på ambulansen fick jag plötsligt svårt att andas, det kändes som om mina lungor hade tryckts ihop. Killen i ambulansen försökte prata med mej, men jag kunde inte svara. Jag var täppt i näsan och fullt upptagen med att andas med munnen för att kunna svara. Killen tog blodprov på mej. Jag fick sån där syre grej för att få lättare att andas. Jag fick en del morfin , jag tror att jag fick för mycket. För sen minns jag inte så mycket mer. Jag minns små stunder hit och dit, när dom rönkade mej, och när dom satte på massa EKG klisterlappar på mej och när dom skulle trycka en massa på min mage för att känna vad det var som var fel. Jag minns inte hur många olika läkare och doktorer det var. Dom försökte hela tiden prata med mej, jag nickade och ruskade på huvet för att svara på deras frågor. Jag minns när dom körde in mej på intensiv avdelningen. Jag fick lättare att andas och efter ett tag så piggnade jag till lite och kunde prata igen. Mamma satt brevid min säng. Efter någon timme så kom en läkare in och berättade att jag inte hade skadat några inre organ, men att jag hade fått en lätt hjärnskakning, jag hade fått ett stort blåmärke på bukhinnan och att jag hade brutit ett revben. Han berättade också att jag fick stanna några timmar för observation. Några timmat blev fram till klockan 20 i tio på morgonen. På dom timmarna hade ja lyckats att sova kanske en timme. Dom kollade så att allt var bra, sen fick jag åka hem. Pappa kom och hämtade mej och mamma. När vi kom hem så gick jag och la mej direkt.

Så gick det till, det skulle läka av sej själv. Men andra och tredje dagen skulle vara förjävliga . Jag längtar inte tills i morgon.. Vi skulle ju till fårö och sola och bada. Får se hur det blir med det.

Puss hej

Kommentarer
Postat av: Stephanie svamp

aaw D: shit vad hemskt :( <3

2009-07-04 @ 23:34:19
Postat av: j.

åh moa :( <3

Postat av: ellen

oj, stackars dig! låter inte kul :(<3

Men fårö är väl roligt? :)

2009-07-05 @ 16:50:51
URL: http://ellenceciiilia.blogg.se/
Postat av: Madde :D

Hoppas du mår bättre snart<33

2009-07-05 @ 20:46:38
URL: http://madeleineeweterlund.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0