Bunge bilder!

Kollade igenom min mail och hittade ett med bilder från helgen i bunge för ca en månad sen. Så jag tänkte lägga upp några.



Här är mammen som snackade, och han snackade mycket



Här är mannen jag aldrig minns namnet på, men nu vet jag faktist att han heter Anders Westin (eller?)



Här är hela goa glada gänget



Hemse ungdomsfilmstudio!



Nej men ser man på, Ylva och Isak (!!!)



Skräckfilmsvänner.. och mannen



Anette, Emmi och Elsa



Malin, Pubishår, Anette och Emmi



Jag och Hanna som redovisar "mervärdet" på en film..



I full diskution (åh gud jag och stavning..)



Hemse ungdomsfilmstudio again!



Hela goa glada gänget, lägg märke till den underliga lilla filuren längst fram till vänster från deras håll

Puss hej

Godnatt

Har sett på film, sålt två biljetter och nu är jag trött. God natt!

Jag gör som jag brukar, berättar i bilder



Anette och Linda har det trevligt på båten.



Rumet var lite i mista laget, tyckte jag



Vid busshållplatsen så fans det en info knapp, för att blinda skulle kunna veta när bussen går. 



Här inne på svenska filminstitutet tillbringade vi hela Lördagen.



Så här såg biosalen som vi hade mötet i ut.



Det var en hel massa folk!



Min bricka! Den röda färgen står för att jag är ordförande, sug på den ni!



Jag och bästa vän



Jag bästa vän och en rolig man



Min fina bästa vän



Litet..



snygga jäklar där



Stop the war!



VI var även förbi stället vi bodd epå på klassresan i sexan! Fina minnen på den platsen!


Jag elsa och anette ute i natten!



Sibylla kille, elsa du ska ännu få din femma..



snygg tjej

'

På söndagen var vi på dramaten och såg på pigmalion,



Faktist premiär för mej på dramaten, sjukt coolt ställe det där.



Jag och en något stel man



Min och Elsas utmärkta kvällsmat.

Puss hej

Sthlm

Hade nationellt prov i matte idag. Tror att det gick rätt bra faktist, jag trodde att det skulle vara mycket svårare än det var. Så nu är det bara några enstaka nationella kvar! Matte muntligt, svenska muntligt, och två stycken i kemi. Kemin måste jag ännu plugga endel på, minns nästan ingenting och på provet kan det komma nästan vad som helst.

Åker till Stickholm i morgon efter skolan. Ska på sff:s årsmöte på lördag, men stannar kvar tills på söndag. Det är jag, Elsa, Anette, Joel, Melanie, Daniella och Linda som ska åka. På söndag så ska vi på teater på dramaten, minns inte riktigt vad den hette men det ska bli jätte kul i alla fall!

Jag har tidigare berättat att jag sökt till Rytmus ett musik gymnasium i Nacka. Nu har jag fått besked och jag kom inte in. Jag visste att det var svårt att komma in och att det var stor konkurens så jag hade faktist inte så stora förväntningar. Jag tror faktist att det skulle blivit värre då. Om jag hade haft värsta stora förväntningarna att jag skulle komma in, så skulle jag nog brutit ihop eller något när jag fått reda på att jag inte kommit in. Jag tror att det finns en mening med allt och det var nog inte meningen att jag skulle gå på Rytmus.

Puss hej

Slem

Helsikes jäkla tusans mongoboll-sparris-klumpäckel-snyftliftare-potatisfläsk också! ville svära av mej lite 


Bildbomb från helgen!



Jag och Fanny kom lite tidigt till båt terminalen så vi underhöll oss med att ta fina kort.



När vi blev trötta på att ta fina kort på oss själva, så kollade vi vad Fanny hade i sin Joppe.



Fanny, Emma, Jag och Johanna sitter i fönstret och tittar på ice age 3!



Emma med sin äpplejos



Åsa!



Tyke int dom!



Snygg trappa på filmstaden vid hötorget.



Ruskigt lång rulltrappa! Såna finns inte på Gotland!



Så här glad blev Fanny när hon fick sin mjölk.



scarry!!



När Emma och Johanna raggade, så muppade jag och Fanny.



Raggningsoffren på andra sidan väggen, grannarna.



  

 ¨

Det finns sjukt mycket snygg gatukonst på tunnelbanestationerna!



På båten hem lekte vi "med andra ord", grymt roligt!



Ja det tyckte Johanna också.



Sen sist men inte minst så köpte jag en kamera! En olympus om88, skit snygg "gammal kamera" med rulle. Helt fungerande. ingen zoom med självutlösare!!

Puss hej


Körresa

Åker till sthlm i morgon med kören. Det ska bli så jäkla kul! Vi ska på äventyrsbad och sen snackade Åsa om att hitta på något skojigt som man inte brukade göra i vanliga fall som tex dansa afrikanskdans. Men vi får se hur det blir med det. Jag gillar verkligen kören vi är ett sånt härligt gäng och inte minst Åsa. Utan henne så skulle det ju inte vara någon kör överhuvudtaget. Så det ska bli riktigt kul. Men jag vet inte om jag kommer att ha någon möjlighet att uppdatera bloggen. Men då blir det desto mer när jag kommer hem. För mycket bilder ska det bli kan jag lova. Torgny ska med!

Förästen så har jag hittat ett riktigt bra band. Jag kanske är efter men, men. Lyssna och njut.



Puss hej

Afro och ballongflicka




Skolavslutnings beslut

Har precis kommit hem från ett familjemöte vi hade med klassen. Det handlade om vad vi ska göra på avslutningen. Om vi ska ha gemensem middag med dom andra niorna eller om vi vill hitta på någonting själva. Jag trodde att om vi hade en gemensam middag med dom andra niorna så skulle den vara gratis, att skolan betalade allting. Men så var det inte riktigt så, vi ska tydligen behöva betala någon summa per person för att vi ska få mat. Det verkar helt sjukt att vi ska ta pengar från våran klasskassa för att ha mat på en gemensam middag som skolan ordnar. Men nu blev det nog iallafall bestämt att vi ska ha en gemsensam middag för dom flesta av niorna ville det. Men nu var det tydligen inte bestämt vart vi skulle vara, jag som hela tiden trott att det var spikat att vi skulle vara i Ljugarn , men så kanske det inte blir. Ja blir så trött när man inte vet helt fullt ut hur något blir!

Men nu ska jag iallafall börja kolla lite efter avslutnings klänningar, ja just precis klänningar. För vi kommer ju dansa loss och flumma rätt regält på vagnen och det är ju på förmiddagen. Sen ska vi äta och fika och åka lite till på den där jäkla vagnen. Sen på kvällen så ska vi till stället vi ska ha våran gemensamma middag och så vill man ju kanske durscha av sej allt flummsvett och fresha upp sej lite. Efter att man har fixat sej så kan man ju inte sätta på sej klänningen man har haft hela dagen för att den antagligen luktar lite skumt och det kanske har blivit skitig. Sen så vill man ju vara skitsnygg på kvällen när det är middag, för det är ju då man träffar alla andra klasser för sista gången och man vill ju att dom ska ha en bra sista bild av en. Så ja, jag har konstaterat att två klänningar är bra att ha och jag tänker tusan inte ge mej förrens jag har hittat dom perfekta klänningarna. Så önska mej lycka till.

Puss hej

Min vän som bor i fisby

Har ju lovat att lägg upp bilder på Italienarn, då här har ni honom (den första bilden är inte speciellt vacker på mej men han var fiin!)




Solar Eclipse

Jag kollade nyss igenom mina mail och hittade ett från Fanny. Jag blev väldigt glad när jag insåg vad mailet inehöll. Det inehöll nämligen "solar eclipse", en stafett novell som jag och Fanny skrev tillsammans före jullovet. Så alla twilight fans håll i hatten jag har den stora äran att presentera Solar Eclipse!


 

Tårarna föll sakta ner för min kind. Vetenskapen om att det här kanske var sista gången skrämde mig. Han slängde en kylig blick över axeln. I hans blick fanns inget annat än hat. I nästa sekund var han borta.

 

Hatet växte i mig och att hon började gråta gjorde inte saken bättre. Jag slets mellan känslan att skrika högt eller att gå där ifrån. Den andra känslan tog till sist över och jag vände mig om och gick. Hatet som nu hade blivit ett stort svart hål i mitt bröst bara växte och växte.

 

Jag ville att hjärtat skulle sluta slå men mot min vilja så fortsatte blodet att pulsera i mina ådror. Jag hade inte längre ett liv. Allt tappade mening och jag kände hur jag sakta men säkert föll i bitar. Var hade allt hat kommit ifrån? Hur hade det blivit så fel?

 

Jag slängde en blick över axeln, hon stod fortfarande kvar helt orörlig. Jag stod inte ut längre tårarna trängde fram i mina ögon inte för att jag var ledsen utan mer av hat. Jag hade aldrig hatat någon som jag hatade henne. Aldrig hade jag hatat någons rödbruna hår eller någons smaragdgröna ögon som jag hatar hennes. Men samtidigt hade jag aldrig älskat någon som jag älskat henne. Hur kunde hon göra så här mot mig, hur blev allt så här fel?

 

Jag tittade ut mot den stora horisonten, solen var precis på att gå upp. Jag satt på klippan under den stora eken. Där vi alltid hade suttit, han och jag. Det förundrade mig att eken en gång i tiden slagit rot på en klippa som denna. Det är ganska öde häromkring, eken är det enda vackra på denna plats. Precis som vi, vi hade varit det enda vackra i mitt liv. Det var nog därför som jag alltid hade tyckt om den här platsen och den här eken.

 

Jag kastade en snabb blick bak mot eken där hon satt. Eken, en gång så den eken symboliserat våran kärlek. Löven föll sakta och jag vände huvudet framåt igen. Hösten var på väg och skulle inom sin tid ta död på allt levande. Precis om vår kärlek dött. Men till skillnad från allt som kommer att dö så kommer vår kärlek aldrig att börja blomstra igen.

 

Allt här påminner och liknar mitt liv så mycket att det nästan är läskigt. Ett ensamt löv föll sakta ner och jag kände att det var precis det som händer med mitt liv, det vackra är på väg bort. Jag fångade lövet och höll upp det framför mig. Lövet var annorlunda än dom andra löven som låg framför mig på marken. Lövet var vackert, sprucket i mitten men vackert. Jag kikade bakåt och såg att han hade försvunnit.

 

Det var hopplöst, vi skulle aldrig kunna leva i en framtid tillsammans. Våra planer och våra framtidsdrömmar slog i tusen bitar på bara några minuter. Det skulle aldrig bli vi igen. Aldrig skulle jag återvända och riskera att bli sårad igen. Aldrig, aldrig någonsin igen. Den morgonen packade jag mina saker och reste för att aldrig återvända.

 

Plötsligt fick jag en stark impuls av att skada mig själv. Varför ska jag vara hel fysiskt när jag är sönderslagen psykiskt. Jag ställde mig upp men satte mig ner igen. Det finns ingen mening med att skada mig, inte nu när allt blivit meningslöst. En kall vindpust rufsade om mitt hår och jag kände hur en rysning gick igenom min kropp. Jag frös, för första gången på länge. Jag hade aldrig behövt oroa mig för att frysa i närheten av honom. Därför hade jag inte heller tänkt på att klä på mig något extra innan jag gick hemifrån.

 

Jag hade ingen aning om vart jag skulle, bara att jag inte ville stanna. Skulle hatet försvinna eller i alla fall lätta lite om jag var längre bort ifrån henne. Jag hoppades på det. Jag tog mig till den lilla tågstationen utanför staden. Allt jag ägde låg nerpackat i en lilla bruna lilla resväskan som en gång i tiden hade tillhört min mor. Hon hade varit en väldigt vacker kvinna som dog allt för tidigt. Mina minnen av min mor var väldigt svaga. Såret i mitt hjärta högg till, att tänka på mor var något av de saker som jag inte klarade av. Det var länge sedan jag känt av såret. Hon hade varit den som såg till att såret bara var ett ärr och inte ett sår. Hatet bubblade upp igen och för att fly undan gick jag med bestämda steg upp på det nyanlända tåget.

 

Jag drog upp luvan över huvudet i hopp om att det skulle värma. Kylan brydde sig inte om mitt försök till att värma mig utan trängde sig på. Han hade alltid hållit mig varm så jag hade ingen aning om hur man lättast kunde få tillbaka värmen. En ensam svan guppade upp och ner borta vid havsbrynet. Solen hade vid det här lagret stigit så pass högt att den bländar mig. Soluppgången brukade vara det vackraste jag visste. Jag brukade känna mig så betydelsefull men nu så kunde någon lika gärna ha bländat mig med en lampa. Jag nöp mig själv i armen för att vara säker på att jag fortfarande var vid liv. Det sved till och jag kände smärtan. Jag stödde mig mot trädet när jag reste mig upp.

 

Jag hittade en tom kupé och slog mig ner. När tåget började rulla kände jag ett lugn dra in över mig. Jag var på väg bort, bort från allt. Bort från det jag hatade och samtidigt allt jag någonsin älskat. Bort från den plasten där jag växte upp och bort från den plasten där alla minnen fanns. Jag vet inte när jag somnat bara att jag hade det. Solen hade inte flyttat på sig så mycket, så jag kan inte ha sovit så länge. Jag gnuggade ögonen och gäspade lätt. Målet för min resa hade jag ännu inte märkt ut. Jag ville bara komma så långt bort hemifrån som möjligt. Det enda jag visste var att jag var på väg söder ut.

 

Jag blickade återigen ut mot havet, plötsligt så högg det till i magen. Jag greppade automatiskt mig själv där det hade huggit till. När smärtan var på väg att försvinna högg det till igen, jag satte mig ner igen. Inte kunde det väl vara? Omöjligt, ordet flög igenom mitt huvud och plötsligt föll allt på plats. Tårarna jag hade glömt bort för en stund vällde nu över mer än någonsin förut. Det var helt omöjligt. Jag försökte att tränga undan tanken, komma på en annan vettigare anledning. Men det enda som jag kunde tänka på var just det omöjliga. Hur i hela friden kunde det här hända?

 

Naturen utanför fönstret susade förbi. Jag försökte att fokusera blicken på någonting utanför men allt var suddigt. Tack vare att jag inte riktigt hade någonting att titta på så kände jag hur hatet sakta men säkert gled över i sorg. Aldrig, det var det ordet som jag hade sagt nästan skrikigt till henne.

 

”Aldrig i det här livet kommer vi att vara tillsammans igen!”

 

Jag la mig ner på rygg meddans tårarna fortfarande vällde ner för mina kinder. Löven på eken var så färgglada och vackra så att det gjorde ont. Det högg till i magen igen och en pirrande känsla av lycka spreds sig i min kropp. Känslan av sorg och känslan av lycka blandades till en helt annan känsla, chock. Jag låg kvar och stirrade ut i tomma intet. Hur skulle det nu bli? Skulle detta förändra någonting? Mitt huvud bubblade av frågor. Men den största av alla, skulle han återvända om han fick veta? Men det var för sent nu. Om jag kände honom rätt så var han redan för långt borta för att vara kontaktbar.

 

Mörkret hade börjat falla utan för kupéfönstret. Tåget var på väg tillbaka och jag hade suttit och funderat ett bra tag. Blicken vände jag utåt igen och jag var helt säker på vad jag var tvungen att göra. Allt klarnade framför ögonen på mig. Det fanns en möjlighet. En möjlighet att låga i vårt förhållande inte skulle slockna för alltid. Jag visste vad jag var tvungen att göra, jag skulle återvände.

 

Jag blundade och öppnade inte ögonen igen förrän kylan kom krypande. Mörkret var på väg och man kunde se stjärnorna mellan trädgrenarna. Orden som han hade skrikigt till mig innan han försvann ekade i mitt huvud.

 

”Aldrig i det här livet kommer vi att kunna vara tillsammans igen!”

 

Tåget rullade sakta in på stationen. Nu var jag tvungen att agera snabbt. Jag kände henne väl och visste att hon kunde ta förhastade beslut och skada sig själv.

 

Det hade börjat blåsa och jag drog min tröja tätare. Kylan gav mig rysningar men helt oväntat så kände jag att värmen började återvända. Jag kanske visst kunde värma mig själv, men den här värmen kändes bekant. Jag vände mig sakta om med en känsla av hopp och där stod han.

 

Eken kom närmare och närmare när jag joggade emot den. Jag saktade av och där satt hon. Hennes hår rörde sig i vinden och plötsligt så vände hon sig om och såg mig rakt i ögonen. En glimt av hopp syntes i hennes ögon.

 

Han tittade mig rakt i ögonen och en känsla av att allt skulle lösa sig spred sig i mig. Jag reste mig upp och kände plötsligt hur stark jag kände mig. Jag la armen runt magen, jag hade bestämt mig. Jag skulle berätta.

 

Hon ställde sig upp med ena handen på sin mage. Jag tittade på var hennes hand befann sig och sedan in i hennes ögon. Hon nickade en enda gång och jag förstod plötsligt.

 

Jag såg förståelsen i hans ögon och jag nickade, han förstod. Jag kunde se i hans ögon att han visste hur allt skulle lösa sig. Han tog min hand och ledde mig fram till klippkanten.

 

Jag kunde se i hennes ögon att hon förstod vad det var jag ville. Jag tog hennes hand och ledde henne fram till klippkanten. Hon rykte till och tog sedan min hand för att lägga den på sin mage. Jag kunde känna något som sparkade mot min hand. Glädjen exploderade som ett fyrverkeri inom mig.

 

Jag kände hur det högg till i magen igen. Men denna gång så la jag inte min egen hand utan jag förde istället hans hand till min mage. Jag visste att han kände sparken. Han kysste mig på munnen och sa:

 

”Aldrig i det här livet kommer vi att kunna vara tillsammans men kanske i nästa.”

 

Jag kysste henne på hennes underbara läppar och sa:

 

”Aldrig i det här livet kommer vi att var tillsammans men kanske i nästa.”

 

Sedan hoppade dom.



Komentarer uppskattas

Kärlek på schemat

I går så var vi inne i stan och redigerade vår film hela dagen. SKIT KUL! Namnet på filmen blev "Kärlek på schemat" Filmen blev riktigt bra faktist. Vi passade också på att anmäla den till kortfilmsfestivalen i November, så har vi det gjort. Ska bli riktigt kul att se filmen på bioduk.. Men när man nu suttit och redigerat en hel dag så blir man lite trött i skallen och då ser man ut så här..

 



Puss hej


Film

HAr varit på biblioteket hela dagen och filmat i massor. Så imorgon blir det film på Gotland och redigera. VI som tyckte att "toalett" tog lång tid att redigera, hur ska det här gå. Vi kommer att avlida..



Snygg korven nummero ett



Liv, Ellen jaaagododogi



Karro (carro?) och Ellen precis innan ego scenen!



Vi är grymmas av dom grymmaste och snyggast av dom snyggaste



OBS Inspelningsplats!



Våran fina granntant!

Puss hej

Bered er på en riktig bildbomb




I Lördags så gjorde Jag och Elsa rent hennes lekstuga



Ett jäkla knådande men rent blev det



Årets första (?) glass blev det också!



Erik upptäckte att ta kort var hans grej, så han adopterade i stort sätt Torgny.



Eriks foto på Robin



Eriks foto på en spik



Eriks foto på en lammunge



Eriks foto på balar (han tyckte att fotot var jätte snyggt..)



Här är mästerfotografen själv!



Finaste Elsa i Eriks glasögon



På Söndagen bestämmde vi oss för att cykla till malgårdsklint och ha picknick



Jag i min nya lya



Elsa och jag besökte våran hemliga källa, unghetens källa



Snygg Elsa på ful sten



En hel del nyckelpigor såg vi också. Eller så var det en och samma som förföljde oss..

Puss hej

Jäkla kamera

Jag är så himla trött på min kamera. Jag skulle precis ladda in massa bilder från helgen och så dör kameran. Jag tror det var inplanerat. Jäkla kamera. Sen för någondag sen när jag skulle ta kort så ville kameradåren inte starta. Jag ruskade på den lite och det lät som om någonting satt löst inuti den. Så jag blev jätte rädd och trodde att den gått sönder igen. Alva hade använt kameran en liten stund före så jag trodde att hon hade tagit sönder den så jag blev lite småsur på henne. Men sen gav hon mej förslaget att jag kanske skulle ladda batteriet så kanske det skulle gå att starta kameran. Visst hade skitungen rätt batteriet var helt dött.

Men men, nu har jag satt batteriet i laddaren och jag tänkte lägga över bilderna på datorn senare i kväll. Så kanske laddar upp några här på bloggen.

Puss hej


Hallelujah praise the lord, och allt sånt. Ett under har skett!!

Ja, ett under har skett...och kan ni gissa vad?
Matilda Larsson 91a har för första gången på ett drygt halvår inte bara bloggat...hon har också lagt upp bilder och med lite hjälp ändrat sin blogg design!!!
Ja, tro det om ni vill men vill ni ha bevis så kolla in det på www.onlymeonlyyou.blogg.se

p.s. jag (Matilda) hackade Moas blogg för att göra lite reklam hahahahahaha


Se detta!


Cykel

Tänkte cykla till Elsa nu. Första cykelturen för i år, får hoppas att jag inte har glömt bort hur man gör..

Puss hej


Påskbomb

Igår i skolan så hade vi en så kallad "påsk bomb". Man skulle vara påskigt utklädd.



Vi lekte musik lek med Elisabet



Party Elisabet



Josefine hade det snyggaste håret!



och Emmi hade den finaste sminkningen



Jag och Emmi



Efter en halv dag i skolan gick jag och Emmi till bibblan och hjälpte anette att påskpyssla med branen



Vi målade en massa små påskkärringar, bland annat Liv. Men vi målade en hel del annat också..



.. mustascher, men det blev också endel katter.



Sen kom Hanna och hjälpte oss med ansiktsmålningarna.

Puss hej 

Fanny, titta!





Om du tyckte det var kul så finns det 7 till!

RSS 2.0